Carina - Fiske

Min pappa hade nog önskat sig en son. Han fick tre döttrar. Jag var äldst och fick i brist på bättre fungera som fiskekompis.

Först gillade jag inte det så mycket. Stiga upp tidigt och åka långt ut på havet där vågorna gick höga. Jag blev hyfsat bra på att ro ut nät, meta och spinnfiska. Vi borrade hål i isen och satte ner gäddkrokar. Jag lärde mig att reda ut trassliga nät och blev rätt hyfsad på att få loss taggiga hornsimpor som trasslat in sig i näten. Och jag lärde mig att tycka om att fiska. 

Bilden är från min och pappas fiskeresa till Norge.

Nuförtiden älskar jag att ro ut med båten och spinnfiska. Det är inte ens viktigt att få fisk. Tips till den som ibland vill ha en lugn stund för sig själv. Börja fiska: du har alibi för att få vara i fred och du kan tänka på vad du vill eller låta bli. Den fisk man fångat själv verkar dessutom vara extra god! 

En vacker kväll under förra sommarens slut gick jag ner till bryggan för att på skoj kasta ett sista kast. Då kände jag hur något stort for iväg med linan. Kastspöt böjdes i brutal vinkel och en gigantisk gädda kom upp till ytan. Nu kan man ju tro att jag skulle ha haft håv och kniv till hands, erfaren fiskare som jag är. Nix. På land kastade gäddan sig runt helt vilt och jag ropade på hjälp för att få förstärkning. Gäddan vägde 6,5 kg, rekord för mig. 

Fiske är litet som livet: man vet aldrig när det nappar :).