Is my microphone on?

 “Vi älskar ju dem, fast de har gjort fel,” säger Anna Bäckman. Hon och de andra skådespelarna anser ändå att den genomgående, anklagande tonen i pjäsen är motiverad eftersom “de unga är trötta på att försöka förklara det här på ett vänligt sätt,” som Ronja Hampf uttrycker det.

Att jobba med pjäsen har inte varit helt enkelt. Det berättar Jacob Töringe som driver teatergruppen och regisserar pjäsen. I manuset de hade från början fanns nämligen inga scenanvisningar eller uppdelade repliker, alltså har han tillsammans med gruppen fått fundera på vad som ska hända på scen och vem som ska säga vad. Även om detta har varit krävande har de också gett gruppen frihet att forma pjäsen så att den passar just deras antal skådespelare och scen. 

I april satte Lärkans teatergrupp upp pjäsen “Is my microphone on?” av Jordan Tannahill på Svenska Teatern för att uppmärksamma klimatförändringen och Earth Day. Pjäsen tacklar såväl klimatångest som ilskan mot de tidigare generationerna.

Texten i "Is my microphone on?” baserar sig på klimataktivisten Greta Thunbergs sätt att tala till de äldre. Hon är känd för att skälla ut de vuxna hon talar inför och hennes replik "How dare you?” från FN:s klimattoppmöte 2019, är något som de flesta hört.

 Under pjäsens gång funderar ungdomarna dels på hur de ska hantera klimatkrisen, men också hur de ska förhålla sig till dem som orsakat den. 

“Pjäser om klimatet är kanske lite uttjatade,” säger Ronja Hampf som medverkar i produktionen. “Men det som skiljer den här från så många andra är att det är ungdomar som uppför den.” De andra i gruppen instämmer och Linnea Mickelsson säger att pjäsen är ett sätt att få ungdomen hörd i samhället och att budskapet är starkare då unga framför det.  

I pjäsen sägs det att ungdomarna kommit dit för att berätta det som de inte kan berätta vid middagsbordet. Skådespelarna berättar att pjäsen är en utskällning till de äldre generationerna, samtidigt som det är en kärleksdeklaration mot dem, eftersom ungdomarna i pjäsen fortfarande älskar sina äldre släktingar och kan förlåta dem, även om det de gjort mot klimatet är fruktansvärt.

Att scenen är just Amosscenen på Svenska Teatern gör att också den breda allmänheten får ta del av det kritiska budskapet i “Is my microphone on?” Både ensemblen och Jacob är överens om att det är viktigt att så många som möjligt kan se pjäsen.  Den försvarar både klimatet och ungas roll i samhällsdebatten och kulturen. 

“Kulturen har en enorm kraft att påverka oss människor,” förklarar Jacob. “Vi kan ta till oss så mycket mera då vi ser det på en scen. Teatern kan skapa en bred uppfattning om saker och ting och behövs för att vi ska förstå vår omvärld.” 

Både skådespelarna och Jacob hoppas att folk lämnade teatern med i alla fall någon tanke. Skuld? Eller kanske inspiration?

Av Alina Lindqvist & Ellen Haakana