Röda rummet

Det har nog varit svårt att missa Kaj Korkea-ahos senaste roman Röda rummet. I media har den diskuterats flitigt och själva boken har man kunnat se lite här och där i butikshyllorna. 

Genom att bara se på pärmen och titeln, får man inte veta mycket om boken och dess teman. Första gången jag hörde titeln kopplade jag det direkt till August Strindbergs roman med samma namn. Lite underligt är det ju nog att ge sin bok samma titel som en av det svenska språkets största klassiker. Fast å andra sidan kanske det bara är slugt tänkt. När någon letar efter Strindbergs Röda rummet kanske de istället råkar stöta på Kaj Korkea-ahos Röda rummet. De kanske läser den fängslande beskrivningen och måste bara köpa den sedan, för fängslande är den sannerligen. Röda rummet handlar nämligen om BDSM och kulturen däromkring, något som genom tiderna varit och ännu är tabubelagt. Att människor dras till allt som är lite förbjudet eller ekivokt är inget nytt, men det bevisas återigen av Röda rummet.  

Handlingen är egentligen inte särdeles spännande, men på något sätt ändå medryckande. Vår namnlöse huvudperson, en ung författare som just flytt från ett våldsamt förhållande och nu tillfälligt bor hos sin pappa, vill köpa en egen lägenhet. Men varifrån ska pengarna komma? Han bestämmer sig för att sätta in en annons i tidningen, där han eftersöker en lägenhet till ett förmånligt pris. I utbyte ska han skriva en bok åt den som kan erbjuda honom det. Det här är något som Kaj Korkea-aho hämtat direkt ur sitt eget liv. 2012 satt han nämligen själv in en annons i Hufvudstadsbladet som löd:

 "Ung publicerad författare önskar köpa bostad i centrala Hfrs. Ge mig ett bra pris så skriver jag en roman åt dig" 

Korkea-aho medger själv att det inte egentligen var ett seriöst förslag, och att han därför inte förväntade sig ett svar, vilket han inte heller fick. Romanens huvudperson får däremot svar av en äldre gentleman vid namn Aimo Kangas, som erbjuder honom en mycket fin lägenhet på en ännu finare adress i Helsingfors. En drömlägenhet helt enkelt. Vår huvudperson nappar genast på erbjudandet och beger sig iväg för att träffa denne excentriske äldre herreman. Allt rörande Aimo är fascinerande och höljt i ett dunkel av mystik. Aimo har bland annat en assistent, en yngre man som så gott som bor hos honom, vars uppgift är hemskt oklar. Med tiden klarnar dock allt och Aimo Kangas sämre, mera manipulativa sidor kommer ut i ljuset. 

Handlingen är inte det man ska fokusera på när man läser den här boken. Personerna, känslorna, relationerna och alla olika teman är det viktiga. De stora återkommande temana är såklart underkastelse och dominans, men också vikten av att ha ett hem, kärlek och maskulinitet. Det finns så många dimensioner att se på, och så mycket blir sagt utan att någonsin sägas rakt ut. Om man jämför Röda rummet med Kaj Korkea-ahos tidigare böcker märker man en tydlig skillnad i stilen. Han lyckas nu skriva på ett sådant sätt att alla mindre förändringar i stämningen genast känns självklara, de kräver ingen förklaring. 

Något Kaj Korkea-aho ofta får kritik för är hans kvinnliga karaktärer, förståeligt nog. I Röda rummet fanns det egentligen bara en enda kvinnlig karaktär av större vikt, vår berättares bästa vän. Man får aldrig egentligen något grepp om henne, hon är bara där för att fylla en funktion. Men är det egentligen något större fel på det? Hon har inte någon större betydelse för handlingens framfart, och den roll hon är skapad för fyller hon. I Korkea-ahos tidigare böcker har maskulinitet och manlig vänskap oftast varit de största temana. Då är det väl självklart att det handlar om män? Trots det är det ändå tråkigt att hans kvinnliga karaktärer förblir ganska endimensionella och outforskade. Enligt mig försämras inte Kaj Korkea-ahos författarskap på grund av det här, men med bättre kvinnliga karaktärer skulle det kunna förbättras. 

Det andra jag är smått besviken på är slutet. Under bokens gång kändes det som att det gradvis byggdes upp till något större, någon slags urladdning, men någon sådan skedde aldrig. I min värld föll slutet ganska platt. Överlag är dock Röda rummet hemskt läsvärd, jag skulle till och med gå så långt som att säga att den är Kaj Korkea-ahos bästa bok hittills.

Elina Kawecki