Inlärningen har tagit flera steg framåt, men också en del bakåt

Skolan, den plats där unga spenderar ungefär en tredjedel till hälften av sin tid under vardagen. Vi sitter dagarna i ända på lektioner där vi lär oss allting mellan himmel och jord, eller gör vi det? Det är ingen hemlighet att det finns flera olika sätt att lära sig. En del lär sig bättre av en teoretisk inlärning där man lyssnar på läraren och gör uppgifter medan andra lär sig bättre av att göra praktist. Problemet dyker upp då inlärningen är nästan helt och hållet i den teoretiska stilen, vilket leder till att resten blir uteslutna från att ordentligt lära sig. 

Jag kommer ihåg att under högstadiet hade vi en riktigt fin blanding av inlärningsstil. Fysiktimmarna gick åt att experimentera med den teori som vi lärt oss och varje matematiklektion var olik från den förra. Vi kunde vara som ellinjens elever och sätta ihop allt mer komplicerade strömkretsar eller lösa kapitlets svåraste uppgift innan vi lärde oss teorin för att få en ny synvinkel på ämnet. Naturligtvis förväntade jag mig mera av detta i gymnasiet eftersom här fördjupar man ju sig allt mera i dessa olika ämnen. Istället har inlärningen blivit allt snabbare och allt mer teoretisk, vilket har lett till att jag inte riktigt förstått någonting. Det talas om att inlärningen ska gå mot ett mer praktiskt håll istället för bara föreläsningar, men nu känns det som att den bara gått bakåt.

Då kommer ju med i frågan de som lär sig bättre på det teoretiska sättet. Inte kan man ju bara kasta dem under bussen nu när de lär sig finemang. Den högstadieupplevelse jag beskrev passar dem knappast, så varför borde man ändra på systemet då? Inte kan man ju väl dra mattan under dem? Inte kan man heller dra mattan uder oss som lär sig praktisk, men så känns det. Det känns som att man själv inte fått bestämma vilka dörrar man vill hålla öppna och vilka man vill stänga utan att de flesta dörrar hare stängts rakt framför näsan på en.

Avslutningsvis anser jag att skolan bör vara en blandning av teoretisk och praktisk inlärning. Detta skulle vara en kompromiss som alla sidor av argumentet skulle gynnas av. En mer jämt delad lektionsuppbyggnad skulle se till att alla får någonting ur den och en överhuvudtaget långsammare takt skulle se till att alla hinner med. Dock vet jag inte om det finns tillräckligt med lektioner för att ta det i en långsammare takt, men det skulle vara eftersträvansvärt.

Insändare skriven av:

Joachim Sjöqvist, studerande i gymnasiet Lärkan